Idag har jag hela dagen fulltecknad,. Det är vuxenträffar för vuxna med diagnos därefter bär det av för att hämta barnen, utvecklingssamtal med den minsta och sen är det psykiatrins dag på Yllan ikväll.  Ibland är det bara så allt på en gång. Jag funderar mycket på vad en sa till mig där jag går att vi skulle skilja ADHD:n från min personlighet. Vad är jag och vad är ADHD:n. Hmmm jag skulle fundera på detta till nästa gång. Jag tycker att ADHD är jag har ju haft det hela mitt liv det är ju en del av min personlighet som gör mig till den jag är . Hur ska jag kunna veta hur jag hade varit utan min ADHD?  Jag tycker om min ADHD och accepterar den med de svårigheter som medföljer men även alla styrkorna . Även om de benar ut vad som är jag så lever ju jag alltid med min ADHD det är ju min livskamrat den föddes med mig och dör med mig. när jag fick min diagnos blev jag lättad jag började lära känna mig själv på ett helt nytt sätt som jag gillar. Det är som en helt ny värld öppnade sig för mig när jag träffade andra med ADHD , jag kände mig hemma och de visste vad jag pratade om. Visst är det jobbigt när man inte kan hålla iordning och glömmer saker eller helt enkelt inte orkar. Men sen finns det de dagar då man ligger på topp (som när jag pimpade badrummet) och fixar många saker. Sen är det ju det här med att vara en förebild för sina barn ja det är ju då inte så lätt när man har samma svårigheter och man själv brister ibland. Trots ett stökigt hem så har vi alltid glädjen och kärleken hos oss. Vi pratar mycket om allt och ingen skäms för sin diagnos och vi pratar om både styrkor och svagheter och hjälps åt för att få vår vardag att fungera. Peace and love my friends