Är det någon som råkar ha sett mitt arbetsminne? Jag vet inte riktigt var jag tappade det, men det kan ha varit redan i moderslivet en gång i begynnelsernas tid.
Hur som helst så fanns det inte där när jag gick i skolan och försökte lära mig sådant som sedan skulle ge mig rätten att få kalla mig allmänbildad. Det fanns inte heller där när jag gång efter annan gjorde mina misstag i sällskapslivet och på relationsplanet så jag kunde gå vidare och lära av dessa. Mina ständiga misslyckanden i kärlekslivet lade jag bara locket över så käckt som vore det en resbag och traskade glatt vidare för att packa upp den på nytt  i nästa förhållande.  
Tänk om jag kunde ha hittat mitt arbetsminne när mina barn skulle uppfostras till lyckliga och självständiga individer. Då hade jag kanske kommit ihåg att inte upprepa alla dåliga metoder som tillämpats av dem som uppfostrat mig. Trots att jag lovat och svurit att aldrig upprepa vissa mönster och beteenden satt de fastnaglade hos mig som bara det sociala arvet kan göra. Tänk om jag hade haft mitt minne då!
Det biologiska arvet gjorde sitt till också. Ingen av mina föräldrar har kunnat skryta med gott minne. Så där har man ingen hjälp med att försöka minnas sin barndom till exempel.
Därför var det lite svårt att svara på vissa frågor under ADHD-utredningen som handlade om just barndomen.
Jag letar och letar. Minnet förblir borta. Vissa ljusa stunder går det något bättre. Som när jag är utsövd och inte har några tider att passa eller krav att uppfylla. Om jag tänker på vad jag gör, bara utför medvetna handlingar. 
En medveten handling är när jag kommer från affären med en massa kassar i handen, handväskan på axeln, bilnycklarna också i handen. Flera matkassar väntar i garaget och jag är dessutom jättekissnödig och jättetörstig och jättehungrig!  Ordet trött nämner jag inte ens i sammanhanget, ni som läser det här vet säkert att jag är helt hjärndöd vi det här laget och att kroppen känns som om den sprungit ett mindre marathonlopp. Då utför jag min Medvetna Handling med stor beslutsamhet. 

1. Jag tänker efter vad är det första jag bör göra:  Jo, hänga upp bilnycklarna i nyckelskåpet så de inte kommer bort igen.
2. Vad måste jag göra för att hänga upp bilnycklarna: låsa bilen först naturligtvis. Men eftersom bagageluckan fortfarande står öppen och en kasse är kvar i bilen måste ju det åtgärdas 
    först.
3. Efter att ha tagit ur den sista matkassen låser jag bilen och går direkt in till nyckelskåpet där jag hänger upp nyckeln.

Ibland fungerar det faktiskt så bra nu för tiden. Men långt ifrån jämt. Och tänker jag inte på varje liten rörelse spårar det ur direkt!

Sen kan jag i lugn och ro (va, hörde jag några protester?) kissa, dricka, packa upp maten och äta något. Det kanske tar några timmar innan alla uppgifter är slutförda men än sen?
Jag har iallafall lyckats utföra en medveten handling, d.v.s. lyckats överlista det fördömda bortsprungna minnet och hålla kaoset i hjärnan på avstånd genom att försöka tänka på EN sak i taget. Nu berättade jag inte om plånboken som också utsätts för samma medvetenhet, liksom glasögonen, mobiltelefonen och almenackan som är mina ständiga träningsobjekt. 

Alla dessa föremål ingår nämligen också i de läxor som jag får hos min arbetsterapeut (som för övrigt också är utbildad i KBT steg 1) på den neuropsykologiska mottagningen för vuxna jag har haft förmånen att bli remitterad till i samband med min utredning.  Det är inte alla förunnat att ha en egen coach och hon lyckas bättre med det som jag själv inte klarar av att ta tag i, varken på egen hand eller genom någon välmenande make. Det här med make förresten, eller annan närstående, det  fungerar ungefär på samma sätt som att övningsköra med en familjemedlem. Det går inte alltid så bra. Kommentarer som: "Jag gjorde ju visst som du sa" alternativt "det är minsann inte så lätt som du tror..." är  inte den typen man slänger ur sig som försvarsargument till en objektiv coach, men däremot alltför lätt till en närstående av någon konstig anledning.  

Hur som helst, här på mottagningen försöker jag få hjälp med att hitta tillbaka till mitt minne. Det är ju onekligen extra svårt när man dessutom dras med Okoncentrationen och Spontaniteten som likt två odresserade hundar i värsta slyngelåldern drar åt varsitt håll i sina koppel så man blir bortlurad från huvudspåret hela tiden och har allt sjå i världen att försöka hänga med och framförallt inte tappa greppet.
Det här med att utföra medvetna handlingar förresten hör ihop med en metod som heter Mindfulness. Det handlar om att leva i nuet och kan vara en form av hjälp både vid dåligt minne, okoncentration, stress och andra tråkiga saker som våra ADHD-hjärnor drar omkring på.
Som minnesträning kan man använda sig av dels vardagsproblem som nycklar, plånbok etc. Man kan läsa allt högt som man vill komma ihåg: indigrienser i kokboken, en liten tidningsartikel, ett namn o.s.v. Man tränar på situationer i vardagen precis som man gör när man vardagsmotionerar, till exempel tar trapporna istället för hissen. Men det är ju inget som hindrar att man dessutom går på gymmet, eller spelar fotboll, tvärtom. Alla motionsformer kompletterar ju varandra och likadant kan man se på det här med minnesträning.           

Därför är det utmärkt att kombinera vardagsträningen med ren och skär hjärngympa som till exempel siffror, bokstäver m.m. Förutom att lösa korsord, sudoki, göra saker baklänges, spela memory o.s.v. kan man köpa ett minnesträningsprogram. Det finns en mjukvarubaserad arbetsminnesträning som bland annat ska träna upp koncentrationsförmågan som företaget Cogmed ligger bakom. Den kostar 2375:- inkl. moms.
Vissa mottagningar, bland annat neuropsykologiska mottagningen i Västerås kan erbjuda avgiftsfri cogmedträning. Men då måste man komma dit c:a en halvtimme i veckan, varje vardag under 5 veckors tid och då gäller det att man inte bor 7 mil därifrån som jag och därför måste tacka nej. Men det finns alltså hjälp att få med sina minnesproblem. Ring runt och fråga, på psykmottagningar och vårdcentraler efter arbetsterapeuter och hjälmedel och träningsprogram. Ge inte upp!
För gör man som jag, springer runt och letar efter minnet mest hela tiden kan det vara skönt med sällskap och någon som peppar.
Glöm inte bort det!

Minnesvärdiga Hälsningar från Er glömska Mia

PS. Nu höll jag på att glömma HJÄRNBOKEN - en e- bok jag tänkte rekommendera för en lite nättare summa än den förra, 249:- 
      Och orkar ni ingenting av allt det andra jag rekommenderar kan ni alltid göra något som bara är kul så där i största allmänhet. Gå till exempel med i 
      TANKSPRIDDAS RIKSFÖRBUND!