Nej, inte riktigt från kolonin än, för jag har inte tagit över den än, men jag har bestämt mig, det blir en kolonistuga men gräsplätt och några små rabatter.

Vi har redan, 12-årige sonen och jag, börjat planera för vad vi ska odla. Och vilket sorts staket vi ska ha, och att vi kanske kan anlägga en stengång från grinden (som ju dock inte finns än) till stugan. Man kan bygga damm, odla klätterväxter vid husväggen, så sockerärter och morötter och en massa kryddor kan man ha i krukor. Man kan plantera äppelträd och man kan grilla korv, och man kan ha fikapuser bakom planket som gör att det är vindstilla även blåsiga dagar (i alla fall om vinden blåser från rätt håll). Särskilt fikapauserna tilltalar. Kanske kan man sätta upp en hängmatta också.

Hur går det med farmen? undrar grannen när jag möter honom i trappan. Blir det några potatis?

Men maken blundar om han tvingas köra förbi området när han ska till stan. Han får ångest bara han hör ordet kolonilott. Han är nämligen helt säker på att det inte tar längre tid än de andra gångerna för för mig att förstöra alltsammans. Låta det gro igen, helt enkelt. Och där kommer jag stå med ett flagnat hus som håller på att falla ihop och en vild gräsplätt, så att jag än en gång måste ta mig dit när det mörknat, för att kolonigrannarna är färdiga att kasta sten om de råkar se mig. Tror maken, alltså. Han är lite pessimistisk ibland.

Själv är jag optimistisk, det måste man vara, annars får man inte gjort nånting alls. Jag vet att jag har svårt att få gjort saker ibland, som att städa och dammsuga och plocka undan papper och kläder. Men roliga saker, som att planetra blommor och sitta och ha fikapauser på en veranda, det är jag jättebra på. Visst, ogräset kanske kommer att frodas en del i rabatterna, men också ogräs kan vara vackert, och det är spännande för man vet aldrig vad som kan titta upp bland tistlarna. så det här med kolonin, det kommer nog att gå hur bra som helst.