Läser man på vårt forum så ser man att det ofta finns undringar om de "knäppa" egenskaper som man anser sig ha. Ibland också ovationer över att man inte fastnat i "normallandet Lagom" utan kan fortsätt att var sig själv. Jag har också gubblat om det här i oändliga timmar sedan jag var barn och också tänkt mycket på min totala oförmåga att göra som gruppen vill eller ledaren bara för smälta in. Vad hade hänt med mig i en fånglägersituation? Jag hade väl i bästa falla blivit slagen gul och blå av väktarna i värsta fall blivit utsedd till offerlamm av de andra fångarna eftersom ingen vill ha mig kvar.
Jag ska nu återkomma till programmet Hjärnstorm som lär oss att de flesta människor vill tillhöra gruppen och fattar sina beslut som gruppen eller den formelle eller informelle ledaren vill. Vi kan ljuga och bedra för gruppen skull och försvara det moraliskt för oss själva. Hur många gånger hade jag inte önskat att jag kunde det men direkt jag ser att någon gör något som jag tycker är moraliskt fel så har jag skvallrat eller sagt till och hamnat utanför gruppen. Det var det som hände mig på jobbet när jag gick i väggen. Ja det var mycket som hände men en händelse likt den här förekom just den dagen min hjärna brast eller om det nu var själen.
En arbetstagare i min ganska stora organisation var anklagad för brott i tjänsten. Därför skulle han stängas av. Cheferna satt i samma lokaler som jag och kallade upp personen till ett samtal. Jag hade ingen aning om att den här personen som jag kännt i jobbet i ett antal år och till namnet ännu längre hade begått brott. Att han inte var populär hos cheferna visste jag däremot. Så när han klev in på kontoret så hälsade jag glatt som vanligt. Dröm om min förvåning när jag senare på dagen använder det rummet som han var på möte i för att prata ostört i telefon. Vita tavlan är nedkladdad inte med hans brott men exakt åtgärd om löneavdrag fråntagande av leg (dvs du kommer inte in på jobbet) osv. Chockad gick jag ut i kafferummet och frågade de andra om de visste jo alla hade sett i stort sett men ingen vågade säga nåt. Cheferna satt i ledningsgrupp så de var inte där. Jag var ironisk och undrade om det här var de nya straffet att få sina missgärningar utskrivna på vita tavlan till spott och spe för alla. Vi kom fram till att det stått på tavlan i 3 dygn över hela helgen och att ex inhyrda sekreteraren och städerskan från bemanningsföretagen också säkert sett.
När någon av ledningsgruppen kom för att hämta kaffe så sa jag till. I spydiga ordalag att de borde se till att sudda tavlan efter sig eller var det meningen att sprida informatione på det sättet.
Nästa personmalmöte blev jag utskälld inför alla, ingen tog upp själva frågan att det varit ett sekretessbrott och tjänstefel i myndighetsutövning. Jag påpekade att jag faktiskt sagt det till ledningen och inte JO-anmält dem men blev då anklagad för att hota ledningen i allmänhet och dessa två som använt rummet till anteckningblock i synnerhet. Ingen avvikelseanmälan inom det interna kontrollsystemet gjordes utan felet "glömdes" bort. Mitt huvud känndes som det skulle sprängas och två dagar senare körde min man in mig på akuten och jag undersöktes för ev hjärnblödning. Sen dess har jag inte kunnat jobba bara försökt att arbetsträna på en anna del av myndigheten.
Jag förstår att jag bröt mot ett hederskodex eller kolleigala regler men inte att man inte tar åt sig och gör något åt felen. Likadant är det tydligen på polismyndigheterna runt om i landet när man uttalar sig rasistiskt eller sexistiskt, den som anmäler eller påtalar är den som får kritik. Så jag ska väl inte vara så förvånad. Jag tjänar ingenting på att vara sån här men jag kan leva med mig själv utan att behöva förenkla verkligheten och ljuga för mig själv.
Hemskt ja jag tycker det. Vanligt ja tyvärr. Är detta min ADHD eller är det bara jag? Hurdana är ni är ni också obekväma?
Nästa program av Hjärnstorm handlar om att lära sig att läsa kroppspråk och se när någon ljuger.